Testa Suzuki V-Strom 650 - Lite allt

Testa Suzuki V-Strom 650 - Lite allt

◄►

ergonomi

Den lilla V-Strom ser inte bara bekväm ut, den är bekväm också. När du sätter dig på den märker du att du måste sträcka dig fram till det smala, höga styret lite längre än du trodde. Sadeln är perfekt formad - inte för mjuk, inte för hård och med ett steg mot pelaren som ger fint stöd vid press. Trots mina 1,85 meter och ganska långa storkben kan jag knappt ta mig ner på marken med sulorna (sitthöjd 830 mm). Fotpinnarna är precis där du förväntar dig dem. Att köra stillastående är lätt tack vare det höga styret. Växelspakarna och bromsspakarna är idealiskt placerade för detta. Knästängningen är också korrekt. Resan börjar bekvämt och avslappnat.

Hantering

650 V-Strom kan lätt manövreras genom radierna, men jag saknar fortfarande lite feedback från framhjulet eftersom det helt enkelt verkar för långt borta för mig. Jag hade ingen känsla för fronten, speciellt off-road. På vägen – där jag också känner mig mer bekväm – är den bättre, men inte på något sätt jämförbar med nakna cyklar, där man nu sitter väldigt mycket framför framhjulet. När du väl har anpassat dig till det (kanske det bara tog mig längre tid) kör V-Strom diskret, neutralt genom landskapet. Lite tryck på styret räcker för att falla jämnt in i kurvan. Linjekorrigeringar är inte raketvetenskap, även när vinkeln är i en brant vinkel. Och den lilla V-Strom kan också styras effektivt på bromsarna. En viss lättfotighet är allestädes närvarande. Om du vågar kan du växla på halkfri asfalt tills avgaserna maler. Våldsam. Jag hade inte förväntat mig att touringdäcket skulle ha så mycket grepp. 

Motor/växellåda

Suzuki vet exakt vad som gör en bra Vauzwo-motor. I detta avseende är DL650-motorn faktiskt en showcase drive i alla avseenden. Extremt jämn gång, praktiskt taget inga märkbara vibrationer, inga konstanta ryck, milda belastningsförändringar och en perfekt linjär effektökning gör L tvåcylindriga till den idealiska touringmotorn. Det är bara V2-ljudet (på grund av Euro 4) som inte riktigt tränger igenom. 71 hk och 62 Nm stämmer säkert, subjektivt känns motorn precis så kraftfull som databladet lovar. Glädjande: förbrukningen var förvånansvärt låg. Växellådan växlar perfekt. Växlingsvägen är mycket kort, bara från första till andra växeln är lite längre och ibland hamnar man i friläge. Första växeln kunde vara lite kortare för terrängkörning och sjätte växeln kunde vara lite längre för motorväg. Som det är är förbindelserna på gatan ganska bra. I 130 km/h seglar du bekvämt på vridmomentvågen i exakt 6000 rpm på sjätte växeln.

Chassi:

Framhjulet styrs av en icke justerbar teleskopgaffel med 150 mm slaglängd. Trycker du på framhjulsbromsen nickar den lilla V-Strom två till tre centimeter innan bromseffekten börjar. Tyvärr är detta helt bortkastade resor, så fronten kunde absolut vara lite tightare. För låt oss vara ärliga: nästan alla V-Strom-förare kör sällan på mer än en grusväg. Bakhjulet är ledat via ett spaksystem, och stötdämparens förspänning kan justeras steglöst med hjälp av ett handhjul (för piljonskörning eller bagage). Mycket praktiskt. Annars kan retursteget fortfarande justeras. Överlag är chassit på den mjuka, bekväma sidan och därför lite oprecis när du kraftigt rusar genom hörn, eftersom det är mycket upp och ner rörelser inblandade. Jämfört med sin storasyster kan man tydligt känna att chassit har gjorts mer ekonomiskt här. Det är synd faktiskt. Vid högre hastigheter börjar inte V-Strom 650 att svänga; den raka stabiliteten är lika bra som förväntat, även nära toppfart.

Bromsar

310 mm dubbla skivor fram och en 260 mm bromsskiva bak får alltid V-Strom till ett säkert stopp. Bakhjulsbromsen kan justeras perfekt. ABS:n ingriper relativt omärkligt. Pulsen på handbromsspaken är mycket kort. Bromsens grepp är mjukt och smidigt. Tryckpunkten är exakt och transparent. Men på grund av den mjuka gaffeln går den lilla V-Strom bättre på spänning och rund, d.v.s. spetsig och kantig. För rena landsvägsåkare kunde de främre bromsbeläggen vara lite snäppare. På grusvägar är det milda bettet en välsignelse.

Märkte

Två smarta och genomtänkta lösningar: den inbyggda strömförsörjningsanslutningen (för navigationssystem eller mobiltelefon) i den perfekt genomskinliga sittbrunnen och gummistövelskyddet på ramen ovanför fotstöden. Mycket avslappnad: Om du stänger av tvåstegstraktionskontrollen förblir den avstängd även efter omstart. Äntligen inget nedlåtande av teknik – stort tack till Suzuki för det. Traction control är enligt mig onödigt ändå tack vare den suveräna gasresponsen. Den trevägs höjdjusterbara vindrutan (med verktyg) ger bra vind- och väderskydd och sadeln är verkligen superbekväm.

Misslyckades

Gummibromsslangarna. Under 2017 kan en 8490 Euro-cykel även komma med underhållsfria stålslangar. Backspeglarna erbjuder gott om sikt bakåt, även i höga hastigheter, men måste de verkligen vara så fula fyrkantiga? Stanna först tillbehörshandlare och byt ut. Men bara av visuella skäl. Du kan även byta ut styret mot något som är lite bredare och plattare, då borde du få lite mer känsla för framhjulet. Standarddäcken (Bridgestone Trail Wing) är bra för vägen och torra grusvägar. Om terrängen är fuktig kommer däcksytan att vara helt täckt av lera efter bara några meter. Greppnivå? Noll.

Testdom: , av p.bednar

Mer information om Suzuki V-Strom 650

Med vänligt stöd från TOTALT Österrike

Fler actionbilder från provkörningarna finns på Instagram: apex_moto_at

Eller följ oss på Facebook: Apex Moto