Testa Kawasaki Z900 – Godzillas lilla brorson

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am und aktualisiert am

Skarpa, tydliga kanter, minimalistiska färgstänk, en elak look och en tight bakdel - Kawasaki Z900 är en grym nakencykel. Nästan skabbigt – på ett bra sätt. Efter bara några minuter i sadeln på Z900 står det klart: Det är inte Godzilla, utan åtminstone hans lilla, aggressiva brorson som vill äta upp dig med all hud och hår. 

Knackige, klare Kanten, minimalistische Farbtupfer, ein böses G’schau und ein knappes Heck – die Kawasaki Z900 ist ein grimmiges Nakedbike. Fast räudig – im positiven Sinn. Bereits nach wenigen Minuten im Sattel der Z900 wird klar: Es ist nicht Godzilla, aber zu mindestens sein kleiner, aggressiver Neffe, der dich mit Haut und Haaren gleich fressen will. 
Skarpa, tydliga kanter, minimalistiska färgstänk, en elak look och en tight bakdel - Kawasaki Z900 är en grym nakencykel. Nästan skabbigt – på ett bra sätt. Efter bara några minuter i sadeln på Z900 står det klart: Det är inte Godzilla, utan åtminstone hans lilla, aggressiva brorson som vill äta upp dig med all hud och hår. 

Testa Kawasaki Z900 – Godzillas lilla brorson

© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann
© Erich Reismann

ergonomi

Välkommen till sadeln på en hederlig nakencykel: Knävinkeln är behagligt sportig, sätet är centralt placerat mitt på motorcykeln (sitthöjd 795 mm) och det breda styret sträcker bara piloten över framhjulet på ett diskret sportigt sätt. Den vilda turen börjar på ett bekvämt men ändå aktivt sätt. Med knappt 209 kilo, körklar och med full tank låg Kawasaki Z900 strax under fabriksspecifikationen (210 kg). Akrapovic-avgaserna, som är föremål för en tilläggsavgift (från 861,50 euro), gjorde förmodligen skillnaden.

Hantering

På grund av den behagligt neutrala sittställningen förväntade jag mig samma hantering. Och få det också. Nakna cyklar tenderar att vara mer på den smidiga sidan; här och var fladdrar det lätt eller svänger runt längdaxeln i högsta fart. Inte så med Z900. Här har de japanska ingenjörerna hittat exakt rätt balans mellan smidighet och stabilitet. Även i brutalt snabba kurvor står Z900 stadigt på vägen och drar exakt den linje genom kurvorna som angavs när du första gången svängde. I likhet med Kawasaki Z650 lyser storasystern med en fantastisk, förtroendeingivande balans: inte nervös, inte vinglig, men inte krånglig eller envis heller. Det är precis så en naken cykel ska styras. Behagligt: ​​Linjekorrigeringar är fortfarande möjliga även när vinkeln är mycket lutad. Detta ger dig mycket trygghet och förtroende – även om du har riktat in ett hörn lite för optimistiskt.

Motor/växellåda

Applåder, applåder! Enligt Kawasaki ger den raka fyrcylindriga med 948 kubik 125 hk. Subjektivt sett är de extremt livliga hästar som tävlar modigt i de lägre och medelhöga hastighetsintervallen för att sedan få upp tempot igen i toppen. Vridmomentet är dock mycket mer spännande än prestandan: 98,6 Newtonmeter anges. Och det känns som att de redan är där från tomgång. Ganska atypiskt för en fyrcylindrig, Kawa-motorn har så mycket bom i mitten att du tror att du sitter på en stor V2. Det finns inte många in-line fyrcylindriga motorer som får mig att rave, men Z900-motorn ger verkligen kraft. Z900 utmärker sig, särskilt på landsvägar, där toppeffekt är mycket mindre viktig än en kraftfull mitt. Det är lätt att gå en växel högre upp i hörnet utan att svälta vid utgången av kurvan. Växellådan samarbetar och växlingarna är så smidiga. När det kommer till körning har Z900 fått ett "mycket bra" betyg.

Underrede

Kawasaki tar ett intressant tillvägagångssätt med gaffeln: 41 mm USD-gaffeln är justerbar för fjäderförspänning och rebound, men bara på den vänstra stången - för båda. För att vara ärlig: Jag märkte det inte ens när jag testade det, och jag visste inte ens om det. Stötdämparen är även justerbar i fjäderförspänning och rebound. Intressant: På vår testmotorcykel var förspänningen helt slut förutom en tråd. Det förklarar också något varför den magra vinkeln inte var så stor. Fotstöden fick kontakt med marken ganska tidigt. Tyngre förare skulle kunna göra lite omjusteringar här för att justera den bakre nivån och den negativa fjädervägen. Men den sista fungerade bra. Enligt information från Kawasaki Österrike är den låga fjäderförspänningen fabriksinställningen. Överlag är chassit väldigt vardagsorienterat – inte för tajt och inte för slappt. Jag gillade särskilt gaffeln. Även om det nickas in vid inbromsning även här är det betydligt mindre – i direkt jämförelse med Yamaha MT-09 eller Suzuki GSX-S 750. Detta är särskilt behagligt vid ingången till en kurva, eftersom det är mindre rörelse i gaffeln och den känns fastare. Ändå är de första centimeterna jämförelsevis mjuka, innan en mycket transparent progression inträffar och gaffeln blir betydligt stramare. Förbisedda asfaltkanter kommer inte ofiltrerade i styret utan är i stort sett märkbart utstrykna. En mycket finjustering för landsvägar och förarens normalvikt. Baksidan verkade lite för mjuk för mig. Z900 föll lite när man satt på den och det fanns en del rörelser när man flyttade mellan riktningsbytena. Aldrig dåligt, aldrig irriterande, men ändå märkbart. Även här sätter progressionen snart in och dämpar de första vibrationerna. Överlag passar chassilayouten mycket bra med Z900:s primära användningsområde, nämligen landsvägar. Just för att chassit inte är så hårt som en bräda absorberar det precis de där gupp som kräver lite mer uppmärksamhet från piloten med fastare chassi, väldigt lugnt och på ett sätt som räddar dina nerver.

Bromsar

Endast 300 mm vågbromsskivor används framtill. Vid första anblicken verkar de mer söta än brutala. Men i samband med axialbromspumpen och de - tyvärr bara - axiellt skruvade bromsoken biter Kawasaki Z900 hårt och bromsar inte brutalt utan modigt. Själv hade jag velat ha lite mer feedback på bromsspaken, men det är klagomål på hög nivå. Bakhjulsbromsen är behagligt effektiv och kan finjusteras. Jag märkte inte så mycket om ABS. Om det hände var det förmodligen från bakbromsen. Den minimala pumpningen av handbromsspaken under användning kommer ganska sent. Slutsats: stenhård. 

Märkte

Hur lekfull hanteringen av Kawasaki Z900 är. Det räcker med några snabba kurvor och du får en känsla av att cykeln gör precis som du vill att den ska göra. Ljudet var lite dämpat – trots Akrapovic. Euro4-utsläppsstandarden är återigen att skylla här. Bra: ingen traction control. Den objektiva journalisten i mig vill kritisera det, det finns trots allt andra cyklar i den här prisklassen som har TC, men eftersom motorn hänger så vackert på gasreglaget och har en så stark, genomskinlig mitt så behöver den inte traction control för att vara säker och snabb. Dessutom passar den för mig kraven på en Z naken cykel: less is more. Den helt digitala hastighetsmätaren med sin svarta display ser inte bara bra ut utan är också väldigt lätt att läsa.

Misslyckades

Gummibromsslangarna, igen. Det behöver verkligen inte vara så. Och axiellt skruvade bromsok framtill, tja, är inte heller någon höjdpunkt. Annars kan jag inte komma på något annat. 

 

Testresultat Kawa Z900, av p.bednar

 

Mer information om Kawasaki Z900

Med vänligt stöd från TOTALT Österrike

Fler actionbilder från provkörningarna finns på Instagram: apex_moto_at

Eller följ oss på Facebook: Apex Moto