WKO och VVO: Genom krisen tillsammans

WKO och VVO: Genom krisen tillsammans

BILINDUSTRI: Mr. Kubik, du är ställföreträdare för Federal Guild Master i Federal Vehicle Technology Guild. Vad är det som stör de karosseri- och färgverkstäder du representerar mest just nu?

MANFRED KUBIK: Nu när Corona-bucklan äntligen har strukits ut, kämpar vi nu med ökade energikostnader, leveransflaskhalsar för reservdelar, högre priser på färgmaterial och en påfallande brist på yrkesarbetare. Vissa företag måste faktiskt avvisa beställningar eftersom de inte har någon som kan behandla dem. Samtidigt måste icke-märkesföretag investera kraftigt i nya verktyg för att hänga med i den snabba utvecklingen inom fordonsteknik.

MOTORINDUSTRI: Herr Bayer, du leder det tekniska kontoret vid Association of Austrian Insurance Companies VVO. Tycker du att det är motiverat att färg- och karossverkstäderna höjer sina timpriser med tanke på omständigheterna som beskrivits av herr Kubik?

ALEXANDER BAYER: Vi förstår naturligtvis reparationsföretagens nuvarande situation på grund av globala ekonomiska problem och stigande energikostnader. Vi följer dock höjningarna av timpriserna mycket noga och för tuffa förhandlingar med handelsrepresentanter. Målet är alltid en kompromiss i kundens intresse. Vi har följt ett särskilt kundvänligt tillvägagångssätt i Österrike sedan 1970-talet genom att ge kunden friheten att välja verkstad och fakturera reparationsarbetet direkt till verkstaden.

KUBIK: Positionerna är tydliga: verkstaden vill alltid få ut maximalt, kunden och försäkringsbolaget vill betala så lite som möjligt. Det österrikiska sättet innebär att prata med varandra och hitta en lösning. Att vi endast ytterst sällan har anspråk i domstol visar att detta brukar lyckas.

BAYER: Jag ska prata igen om de ibland orimligt stigande timpriserna. På grund av de stigande levnadskostnaderna sparar österrikarna naturligtvis också på mobilitet. Det skulle inte hjälpa någon om vi var tvungna att höja premierna så pass att ingen längre hade råd med en helförsäkring, vi kunde inte längre täcka risken och kunden fick stå för denna risk själv. Som verkstadsägare bör jag därför alltid ställa mig följande frågor: Är det beräknade timpriset rimligt även för en privatkund och känner jag till min kostnadstimkostnad för att kunna beräkna mitt timpris? Och vad händer efter att kriserna förhoppningsvis är övervunna: Kommer jag då att sänka timpriserna igen?

KUBIK: Å andra sidan är det inte att förvänta sig att försäkringspremierna blir lägre om faktureringstaxorna sjunker. De verkstäder som är specialiserade på fordonsflottor känner av nedgången i verksamheten på grund av hemmakontor och videokonferenser mer än de som främst har privatkunder. Tyvärr kan vi inte påverka de stigande kostnaderna för reservdelar och färgmaterial, så vi är bara bärare av de dåliga nyheterna. Under dessa utmanande förhållanden måste verkstadsägarens kommersiella färdigheter visa sig.

BAYER: Med tanke på de stigande priserna på reservdelar skulle verkstäderna till exempel kunna utöka sitt utbud mot reparationer istället för utbyten. Med tanke på klimat- och råvarukrisen vore det också bra att främja reparationsekonomin. Ytterst måste det handla om att tillfredsställa kunden. Det skulle vara ödesdigert för både näringslivet och försäkringsbranschen om den totala skadefrekvensen ökade på grund av alltför höga timpriser. Du bör också fundera över vad det innebär att inte ha några reparationer från en helförsäkring i ditt företag. Vad betyder detta för kapacitetsutnyttjandet för företaget och dess anställda och skulle jobben fortfarande kunna säkras?

KUBIK: Jag håller definitivt med om en ökning av reparationsverksamheten, särskilt med tanke på att vissa reservdelar helt enkelt inte är tillgängliga. Exempel på stötfångare: Det har funnits reparationssystem på marknaden i 25 år. Till min förvåning har detta dock bara sällan tvingats fram av försäkringsbolagen.

BAYER: I mitt förflutna kunde jag leda flera verkstäder av olika storlekar och känner därför både den kommersiella verksamhetens och försäkringsbolagets position mycket väl. Jag var alltid glad när ett försäkringsbolag stod bakom ett jobb, och visste att jag hade en pålitlig betalare bakom en ordentlig reparation. Enligt min åsikt är det viktigaste att upprätthålla en konstruktiv dialog så att den övergripande strukturen för en välfungerande skadereglering i Österrike inte äventyras. Branschens och försäkringsgivarnas gemensamma intresse måste innebära att försäkringar ska förbli överkomliga.