Suche
Mein Konto
Vem äger egentligen de tyska biltillverkarna?
Familjerna Porsche, Piëch och Quandt kontrollerar fortfarande de tyska biltillverkarnas förmögenheter. Men även investerare från Kina och Mellanöstern har investerat länge. Och mycket starkare och därför kraftfullare än förväntat.
Vem äger egentligen de tyska biltillverkarna?
Den som följer nyheterna på nära håll kommer inte att ha kunnat undgå att lägga märke till den senaste tvisten på FC Bayern Münchens årsstämma. Det handlar om klubbens Qatar-sponsring, som retar upp delar av fanskaran med tanke på emiratets kränkningar av mänskliga rättigheter. Det handlar om cirka 20 miljoner euro. Naturligtvis är det bara toppen av ett isberg eftersom, som bedömare med rätta påpekade, har klubben också ett mycket viktigare sponsoravtal med Audi. Biltillverkaren har till och med aktier i Bayern München. Och bara Qatar har en andel i Audis moderbolag VW. Bilindustrin tog detta som ett tillfälle att titta närmare på den nuvarande aktieägarstrukturen hos tyska biltillverkare.
Låt oss hålla fast vid VW. Det så kallade free float, det vill säga ”småaktieägarna”, har traditionellt sett inget att säga till om här. Stora aktieägare som familjen Piëch/Porsche, som äger mer än 31 procent av aktierna genom Porsche Automobil Holding SE, och delstaten Niedersachsen kontrollerar koncernen. Och sedan många år tillbaka även Qatar Holding, genom vilket sheikdomen kontrollerar 14,6 procent av aktierna.
Rykten om nya strukturer hos VW
För övrigt pågår tydligen en större omstrukturering av koncern- och aktieägarstrukturen hos VW. Enligt uppgifter i tyska medier undersöker familjen just nu försäljningen av delar av deras VW-innehav. Pengarna ska hon ha vilja lägga in i sportbilsdotterbolaget Porsche, som förbereder sig för en börsnotering – och därmed en avknoppning från VW.
Ägarstrukturen hos BMW är något enklare – speciellt när man vet att familjen Quandt ligger bakom investmentbolaget Aqton. Faktum är att Stefan Quandt och hans syster Susanne Klatten delade arvet över motsvarande rösträtt. De kontrollerar alltså bilföretaget, men mer än 53 procent av aktierna är i fri flyt.
Nummer tre återstår: Daimler. Mercedes-mamman är delvis i kinesiska händer. Dessa är i sin tur större än man tidigare trott. Detta innebär följande: Som ett resultat av avknoppningen av Daimlers lastbilsverksamhet måste Beijing Automotive Group (BAIC) avslöja sina aktieinnehav och har precis meddelat att de redan äger cirka tio procent (sammanlagt exakt 9,98 procent) av Daimler (detta tas inte ens med i beräkningen i koncernens officiella aktieägardiagram – se bilder). Det statligt ägda företaget i Peking är också en produktionspartner till schwaberna genom ett joint venture.
Men det kinesiska inflytandet på Daimler slutar inte där: en viss Tenaciou3 Prospect Investment Limited äger också nästan tio procent av aktierna. Bakom Tenaciou3 Prospect står den kinesiska investeraren Li Shufu från biltillverkaren Geely. Så du kan säkert säga: Vad Niedersachsen är för VW, är Kina nu för Daimler: en kärnaktieägare utan vilken ingenting fungerar.
Den som betalar skapar
Strängt taget är situationen här ännu värre eftersom det till skillnad från VW inte finns någon mäktig tysk storägare som motvikt. Daimler har också en investerare från Mellanöstern inblandad: Kuwait Investment Authority äger nästan sju procent av aktierna i Mercedes-tillverkaren. Hur som helst är den tyska bilindustrin som helhet inte längre i tyska händer; det kontrolleras redan till stor del av stora aktieägare från Mellanöstern och Fjärran Östern. Inte atypiskt för den nuvarande ekonomiska maktstrukturen. Och här kommer vi en runda till fotbollen. Även där – särskilt i engelska Premier League – styr allt fler investerare från den asiatiska kontinenten.