Klockan är fem över tolv.

Klockan är fem över tolv.

Fordonsindustrin: Fru Kresch, kan Remus kallas världsmarknadsledare?
Angelika Kresch:Jag gillar inte att prata om oss i superlativ. Vi är en nischaktör och, som de säger, vi är världsmarknadsledare på det. Vi har flera affärsområden: På Remus är det eftermarknadsområdet och OEM-verksamheten inom motorcykelsektorn. På Sebring är kärnan OEM-verksamheten inom personbilssektorn. Inom OEM-området fokuserar vi dock på high-end segmentet; bland våra kunder finns Mercedes-Benz, Porsche, McLaren, Bentley, Aston Martin, Lamborghini.

Vägen dit var verkligen inte alltid lätt.
Nej, inte alls. Hösten 2008 drabbades vi hårt av den globala ekonomiska krisen. Från fredag ​​till måndag – en helg – minskade våra beställningar med 70 procent. Först trodde vår IT-avdelning att det var ett systemfel, men när vi kontaktade våra kunder per telefon stod det klart att det verkligen var fråga om avbokningar. Det var helt oförutsägbart och hotande att existera. Som tur var kunde vi kämpa oss igenom denna depression. Jag sa då att återhämtningsperioden skulle pågå till 2014. Tyvärr hade jag nästan rätt: det var inte förrän 2013 som det var ett halvvägs bra år igen, så det tog ett tag innan vi svalde den här stora biten och smälte den helt.

Remus firar 25-årsjubileum i år. Skulle du ha trott 1990 att du skulle vara där du är idag?
Nej. Vår affärsmodell var annorlunda. Vi planerade med max 80 anställda. Vi ville ha ett litet, fint familjeföretag där alla känner alla andra. Då gjorde jag fortfarande ett stort ljud: Ha aldrig ett tresiffrigt antal anställda. Men för det första blir det annorlunda och för det andra än man tror.

Du sysselsätter för närvarande cirka 640 personer, är en stor aktör inom fordonsindustrin och en framgångsrik entreprenör. Många lokala företag klagar över Österrike som affärsplats. Vad är det som går fel?
Sedan den ekonomiska krisen 2009 har Österrike gjort en hel del fel, nämligen genom att ”gömma huvudet i sanden” och inte vilja ändra på någonting. Politiken rör sig inte alls. Vi hamnar efter på alla rankningar, tappar allt mer kontakten och gör fortfarande ingenting. Om man tittar på hur många kända industriföretag som flyttar sina produktionsplatser från Österrike ser man att klockan redan är fem över tolv. Och om de icke-lönearbetskostnader sedan sänks med 0,1 procent (observera: i den tryckta upplagan av KFZ Wirtschaft 11/2015 stod det "en procent", men det korrekta svaret är "0,1 procent som i intervjun här), då kan jag inte ens le. Vi pratar om sju eller åtta euro per anställd. Enhetsarbetskostnaderna som vi inte bestämmer i Österrike är konkurrenskraftiga varför. mycket pengar och bygga en fabrik Öppna i Bosnien för att producera arbetsintensiva delar där Vi har en exportandel på 95 procent, det är helt enkelt nödvändigt för att vara konkurrenskraftig.

I Bosnien är folk verkligen glada när ett företag som Remus kommer...
Människor uppfattas väldigt olika i Bosnien, där politiker försöker attrahera företag. Även om det inte finns några pengar för finansiering, gör de sitt bästa på administrativ basis och ger lämplig hjälp. Det är bara en annan sorts uppskattning.

Finns det kvalitetsskillnader mellan bosnisk och österrikisk produktion?
Nej, definitivt inte. Som sagt, vi tillverkar just nu bara arbetsintensiva delar i Bosnien. Vi har utbildat de anställda i Bosnien väldigt bra och de är också väldigt villiga att lära sig. Vi har väldigt duktiga yrkesarbetare där.

Är detta bara ett misslyckande för politiken eller är det också i viss mån de migrerande företagen är skyldiga att strunta i platsen?
Jo, politikerna måste skapa ramvillkoren. Om dessa inte längre stämmer måste du som företagare ta konsekvenserna. Och om våra enhetsarbetskostnader har försämrats så kraftigt jämfört med Tyskland sedan 2009, så är det inte entreprenörernas fel, utan snarare politikernas. Och jag vet redan att den österrikiska platsen inte kan konkurrera med Asien. Men om jag inte längre kan hänga med i Tyskland, då brinner kojan. Och politikerna står fortfarande upp och säger att vi är världsexportmästare och att vi är så fantastiska, utan att känna igen tidens tecken. Eller så vill politiker helt enkelt inte känna igen dem – jag vet inte.

Kommer detta elände att påverka Österrike som affärsplats i framtiden? Kanske är österrikaren redan för full?
Vi är redan mitt uppe i det. Arbetslösheten stiger och stiger. Men det spelar ingen roll, låt oss bara ta på oss några skulder till, det spelar ingen roll. Någon kommer att betala för det. Eller inte. Vi österrikare är trötta och den tränade österrikaren tror att staten kommer att ta hand om honom ändå. Om det går annorlunda blir han förvånad. Detta är inte bra för samhället. Samtidigt saknar vi yrkesarbetare som ingenjörer, mekatronikingenjörer och svetsare.

Har det blivit svårare att hitta bra yrkesarbetare i Österrike under de senaste 25 åren, eller var det ett problem redan på 1990-talet? Hur skulle detta kunna åtgärdas?
Det var ett problem då också. Men det blir värre och den demografiska utvecklingen spelar förstås också in. Jag skulle i alla fall direkt kunna anställa 50 marknadsföringsfolk och 100 revisorer. Det finns oändligt många människor inom området kommersiella yrken och marknadsföring och vi skulle också ha tillräckligt med okvalificerade arbetare. Men det råder en rejäl brist på kvalificerade tekniker. Från branschen i Steiermark, där jag är chef för divisionen, försöker vi få in fler tjejer i tekniska yrken. Och vi är delvis framgångsrika med att göra det, men ändå inte tillräckligt enligt min mening. Å andra sidan försöker vi också fråga AHS-utexaminerade om de skulle vilja göra en lärlingsutbildning efter skolan, t.ex. B. vill arbeta som mekatronikingenjör. Dels gynnas de av en förkortad lärlingsperiod och dels högre lärlingsersättning.

Hur tas detta erbjudande emot?
Det är fortfarande svårt just nu eftersom vi bara är i början. Vi går i skolor och presenterar modellen, men vi har i dagsläget inga kvalificerade specialister utbildade på detta sätt. Så fort de första har slutfört sin lärlingsutbildning och därför kan fungera som exempel på bästa praxis blir det säkert lättare för då pratar ungdomen med ungdomen. Så det är bara att fortsätta jobba tills bollen verkligen börjar rulla.

Utbildar Remus själv också lärlingar?
Ja, självklart. Detta får oss att inse hur mycket vårt utbildningssystem tyvärr misslyckas. För 25 år sedan hade vi ett prov för våra lärlingar, som vi nu har fått anpassa till den lägre nivån för att göra det gångbart. Annars hade vi bara blivit frustrerade. Men vi ställde inga supersvåra frågor då. Vårt samhälle måste och bör sträva efter att utbildningen ska vara den högsta nyttan och inte snåla med den. Vi hamnar allt längre efter i internationell jämförelse. Vad gör politikerna åt det? Ingenting. Vi sover och tittar.

Och hur är det med vidareutbildning i företaget?
Vi strävar efter att erbjuda fortbildningsmöjligheter. Sannolikt kommer det att bli så i framtiden att även vissa högskoleutbildningar för anställda kommer att behöva stödjas ekonomiskt. Det gör vi redan till viss del, med medarbetarens motsvarande engagemang för företaget. Naturligtvis är detta bara möjligt om någon har tid resurser att göra det. Personer med familjer har svårt att hitta den här tiden, men det är lättare för yngre anställda.

På ämnet forskning och utveckling: På Remus är FoU-avdelningen fortfarande baserad i Österrike, eller hur?
Ja, för oss är emigration i det här området inte alls en fråga, men det är ett problem i allmänhet. Forskning och utveckling är mycket viktig i Steiermark och står för fyra procent av BNP – en mycket bra siffra. Det är dock problematiskt för en plats om produktionen läggs ut på entreprenad. När detta väl är borta kommer forsknings- och utvecklingsavdelningen också lättare att flytta bort, eftersom dessa två divisioner är tätt sammanflätade. Därför är min stora oro att vi i allt större utsträckning kommer att tappa FoU-avdelningarna. Och vi kommer inte att kunna leva på att klippa varandras hår.

Låt oss gå tillbaka till bilen. I spåren av den så kallade utsläppsskandalen sägs det i tyska medier att leverantörerna ska betala priset. Hur ser du på det?
Det påverkar oss inte eftersom vi levererar sportavgassystem till modeller som inte påverkas av det. Generellt sett tror jag inte att det går att pressa leverantörernas priser ytterligare, då de säkert redan har räknat extremt hårt.

Nyckelord elektromobilitet. Kommer Remus fortfarande att tillverka sportavgassystem om 30 år?
Vi har utvecklat ett ljudsystem för elfordon och vi ser fram emot mer elektrisk mobilitet. För närvarande är antalet elfordon fortfarande blygsamt. Jag tror att vi om fem till tio år också kommer att sälja mycket med elfordon, men bensin- och dieselmotorer kommer inte att försvinna från världens vägar inom kort eftersom det inte är möjligt ur ett rent logistiskt perspektiv. Om tio eller 15 år kommer det att finnas en samexistens, men som våra kunder berättar för oss kommer inte bensinmotorn att försvinna. Ändå fortsätter vi att arbeta med lämpliga ljudsystem, men inte med högsta prioritet.

Studier visar att ungas bilintresse blir mindre och mindre. Är det ens möjligt att sälja ett sportavgassystem till denna kundkrets?
Jo, saker och ting har förändrats sedan 1990-talet, det är helt klart, men det beror också på målgruppen. Särskilt inom motorcykelsektorn finns det också medelålders som nu köper motorcyklar och uppgraderar dem med alla tillgängliga tillbehör eftersom de inte hade råd när de var unga. Och kraven på ett sportavgassystem har förändrats sedan 80- och 90-talen. Och ju strängare lagar är, det vill säga ju tystare fordonen måste vara, desto mer tänker slutkonsumenten på att höra något. Ett fordon kommer alltid att förknippas med ljud. Det är bra för oss. Antalet fordon som säljs till unga har såklart minskat, helt sant. Men procentuellt sett har ingenting förändrats i vår målgrupp. Det totala antalet i Centraleuropa har minskat. Därför är vårt eftermarknadsfokus främst på USA och Asien.

Hur tar sig Remus dit?
Mycket bra. Speciellt i Kina. Dessa marknader känner inte ens till våra europeiska regler. De vill inte bara ha ljud, de vill ha ljud plus. Båda marknaderna är mycket bra för oss.

Motorcykelmarknaden är mycket konkurrensutsatt, det finns många leverantörer av avgassystem. Det känns som att det finns mer och mer tillgängligt när det kommer till bilar, speciellt inom prisvärda segmentet. Vad är Remus strategi här?
Vi erbjuder mycket hög kvalitet till ett mycket bra pris och det kommer vi inte att gå ifrån. Vi kommer inte att göra en billig järnväg. Det skulle inte vara bra för varumärket och skulle inte vara i linje med vår affärsmodell.

Kan Remus växa ytterligare i framtiden?
Ja, definitivt. Vi har många mycket goda möjligheter till expansion och vi kommer att ta oss an dessa steg för steg.

Till sist skulle jag vilja fråga dig hur du föreställer dig Remus Sebring-gruppen om 20 eller 30 år. Vem ska då driva företaget? Deras barn? Kommer du att ha svårt att släppa taget?
Barnen har varit på företaget länge och gör ett mycket bra jobb. Jag förväntade mig inte att det skulle vara så smidigt. Jag och min man håller på att lämna över den bit för bit och vi går sedan i pension när det är dags. Men det är ingen melankoli inblandad; snarare är det som dominerar den stora glädjen att barnen mår så bra. Det fungerar förmodligen så bra eftersom å ena sidan alla har sitt eget ansvarsområde och det finns inga överlappningar och å andra sidan har vi ingen press, varför denna process kan ske smidigt.